Tarar...

Jag mar bra, jag gor det. Eller sa intalar jag mig sjalv det bara, for just nu kanner jag mig ensam, trott, och med varldens magkattar, och undrar hur detta ska sluta? Jag vet att jag bara tycker synd om mig sjalv, men jag har inte sa manga andra har... Och nar man har magkattarr ska det val for fan inte gora ont i hjartat?

3 sma ord fick mig igar att brista ut i grat, vet inte varfor det ska vara sahar, men jag antar att detta aret har berort mig mer an jag nagonsin trodde det skulle gora.


"Take a chance"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0