Idag har jag inte gjort mycket alls, lite som vanligt men ändå inte. Jag har fått förbjudet att använda min vänsterarm då jag opererat bort ett födelsemärke. Just för stunden börjar bedövningen släppa och de sticker lite, annars var jag precis lika hardcore som vanlig och tittade på när både bedövningsspruta och kniv attackerade min stackars arm som inte hade mycket annat att göra.
Fast detta inlägg skulle inte handla om mig utan min underbara Andreas ♥:

Älskade älskade Andreas, han förstår nog inte hur mycket jag tycker om honom. Allt vi hunnit med tillsammans på knappt 7 månader, att jag kan prata med honom om precis allting, skratta, gråta, vara arg,  bara vara.
Jag vill vakna vid din sida och känna den här känslan, sitta och skratta tills jag gråter till galna youtub-klipp även om du inte tycker det är lika kul, laga mat tillsammans, mysa, spela tv-spel även om jag alltid förlorar, allt.! 
Tack för att du är du