Efter en lång disskusion igår på jobbet kunde jag inte släpppa ämnet när jag kom hem, det kändes som om det satt fast inom mig och ville inte riktigt släppa taget ännu.

Vi, som är jag och Andreas, har varit tillsammans i lite över 2 år nu, många tyckte det var konstigt och inte minst sagt vi själva... vi hade ju bara pratat på msn som vanliga människor, inte trodde vi att gemensamma vänner kunde föra oss tillsammans.
I vilket fall som helst, har vi haft en heelt underbar tid tillsammans, med mycket skratt, glädje, motgång som medgång men vad jag hört från många olika håll är att vi på utsidan inte alls ser ut som ett "par" utan mer som kompisar. Det har inte rört mig alls tidigare, men igår när vi pratade om jag insåg jag att jag är supernöjd över det, vi har det så bra på insidan att utsidan spelar ingen roll. De som försöker och försöker ha det "perfekta paret" i min umgängeskrets har alla (?) slutat i att de gått skilda vägar.
Vad jag vill få ut är att jag är så otroligt nöjd över att ha en karl vid min sida som både förtjänar mig, och som jag förtjänar, det här kommer bli toppen ! ♥