När jag vaknade imorrse kände jag att halsen inte alls ville göra som jag ville, och magen och huvudet verkar inte heller vara på min sida, så jag väljer att stanna hemma idag.
Efter att ha legat kvar i sängen en stund klädde jag på mig, en extra tröja då jag fryser, satte mig vid datorn och klickade mig in på facebook. Där såg jag att ännu flera har delat med sig av en och samma länk och tänkte att idag tar jag mig tid att titta på den, eftersom så många andra sett den (följemänniska som vi alla är)

27 minuter senare sitter jag med tårar i ögonen och förstår inte hur vi tillåter det här att hända under våran livstid, samtidigt som det får mig att tänka att det finns säkert 100 fler som Kony någonstans i världen.
Men att en helt vanlig människa tar tag i något så stort och får med sig så mycket människor gör att vi alla blir berörda och så även jag.

Jag vill att mina barn ska få växa upp ett tryggt och bra samhälle, precis som han säger väljer inte barnen vart eller när de blir födda. Hjälp till att se till att alla barnen har rätt till en uppväxt ! ♥


http://kony2012.s3-website-us-east-1.amazonaws.com/