Vi tog en dag på stranden, jag Patricia och Klasson. Världen (läs LapplandsVäsby) är bara för liten och jag vill inget hellre än att bara rymma härifrån något år eller två till. Bara få lite husefrid och slippa alla bekymmer, är det inte mina bekymmer så är det andras och jag blir minst lika involverad. Egentligen skulle jag behöva sluta bry mig så mycket om andra för att istället ta itu med mitt eget, men varför? Jag skjuter ju bara upp mina egna problem, perfekt lösning än så länge.





Sandra älskade vän, klart jag inte glömmer dig. Som nämnt är det bara gammalt skit som ska glömmas. :)
När är du ledig så vi kan ses?!