Nu är det sådär länge sen jag uppdaterade igen, eller egentligen inte jättelänge, men jag har känslan av att jag måste skriva av mig. Så jag varnar er innan att detta blir ett lååångt inlägg

Vi kan börja med fredagen som blev en riktig kalaskväll med allt jag kunde önska mig. :)
Lillebror skjutsade mig och Patricia in till stan, dock fick vi avbryta resan lite tidigare då jag var tvungen att kissa men det gick också bra, en promenad in till grönan där vi mötte upp Dara för lite käk, dricka på hyllan för att sen avnjuta en underbar föreställning av Hoffmaestro och Chraa ! Regnet gjorde att det plaskade härligt mellan låtarna, men ack så underbart. Inte trodde jag att det skulle vara så bra. Efter det blev det ett mindre kaos men tack vare Jocke the man så kom jag till rätta. Våran kära Madelene Ylén skulle sen guida oss till "wok house" gick väl sådär, hihi. Men vi kom iaf fram men inte in så vi tog med oss fylletratten till tåget och åkte hem. Mycket mysig dag, tack.
Helgen flöt på sådär ruskigt fort, och mestadels kände jag mig hängig och allmänt sjuk, men jag fick iallafall rummet städa och kunde inhandla en lampa till vardagsrummet och även två tuber till sovrummet, lägenheten kommer bli jättebra J

Igår måndag tog jag en tur till läkaren då jag haft ont i örat en längre tid och tänkte att de kunde vara en öronflammation, men icke, jag har bara genomskinlig trumhinna, mycket konstigt.

Vad jag egentligen kände att skriva om är min USA tid, jag har på senare tid insett att jag saknar familjen, barnen, huset, bilen, grannarna, de tidiga lördagsmorgnar, tysons, jag saknar allt med usa! Ta mig tillbaka till min säkerhet. Läste igenom bloggen och jag vill bara åka dit och krama om barnen och ställa mig i köket och laga mat som så många gånger förr.
Jag skulle inte tveka en sekund på att göra om mitt år, och inte skulle jag ändra någonting heller, hihi.

Men nu när jag sitter här, snart två år sedan jag åkte, snart ett år sedan jag kom hem känns allt ändå ganska bra. Det är höstligt väder, dags att tända lite värmeljus, dags att börja räkna ner till lägenhetsflytt, jag har min underbara Andreas sen 9 månader tillbaka, jag har ett heltidsjobb (även om det än bara är praktik...)
Det slog mig häromdagen att jag inte ska sitta och vänta på att nästa äventyr ska börja, eller att jag måste ha något att längta till, jag är ju faktiskt mitt uppe i allt, jag lever mitt liv för fullt. :) ♥